hur ett hjärta kan växa.

Sen jag skrev här ordentligt sist så har mycket förändrats, Qvick har åkt tillbaka till sin ägare i borås där han ängnar sin tid till dressyr och massa gräs. Tror han trivs bra med gräset men saknar vår hoppning.  en sak är säker att den ponnyn kommer aldrig lämna mig. För det är så självklart att han och jag hör ihopa och den dagen hans ägare tröttnar på honom så ska han få komma ner här och göra det som han förtjänar beroende på vilken ålder han har då. Innan han åkte kom vi ut på en tävling i skabersjö vilket gick helt kanon!

Qvick & hans ägare


Dame åkte för lite mer än en månad sen eftersom vi inte får rida på henne mer. Hon hade massa pålagringar i bakknäet och förhoppningsvis kan hon användas till lite lättare ridning om några år. Idag går hon som avelsmärr uppe i Osby och jag saknar min lilla tjej som tusan. En sak är säker att hon är den mest väluppfostrade hästen någonsin. Älskar henne av hela mitt hjärta och aldrig någonsin ska jag sälja henne. Den 16 oktober 2010 kommer hon bli min även på papperna och så kommer det förbli i all oändlighet.

Dame & kusin mathilda förra året, fina fina häst


En bild säger mer än tusen ord. Kärlek, förtroende, lycka och gemenskap är bara fyra av dom.

Också kom Mirre. ett sto efter roedrik. hon har mycket temperament men är helt underbar att rida. Min nya "lilla" stjärna. Hon är mycket arbetsvillig och vi ska troligt ut på våran första dressyrtävling den 1a augusti

Min Mirika


Kommentarer
Postat av: Sara Hjelm

fina bilder!:)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback